ådighetsavskärandet, minanm.. Avgörande vid bedömningen om panthavaren fått egendomen i besittning bör vara, sågsdet, huruvida pantsättaren avskurits från rådigheten över den pantsatta egendomen.26Kravet a), rådighetsavskärandet, har, som Svensson ger uttryck för, intagit en starkställning. Utvecklingen i rättspraxis har inneburit att kravet på förvärvarens/panthavarens självständiga förfogandemöjlighet inte alltid behöver upprätthållasför att en transaktion ska bli sakrättsligt fullbordad.27 Endast i vissa fall spelar publiciteten en avgörande roll för sakrättsligt skydd.28 Rådighetsavskärandet har därmed bli-21Justitierådet Håstads tillägg i NJA 2008 s. 684.Göranson (2010), s. 216.23Se bland andra NJA 1956 s. 485, NJA 2000 s. 88 och Henriksson (2009), s. 71 f.24Göranson (2010), s. 216.25I NJA 1987 s. 3 krävdes för sakrättsligt skydd att förvärvaren fått egendomen i sin besittning. Knapptett decennium senare uttalar HD i NJA 1996 s. 52 att avgörande för det sakrättsliga skyddet är om pantsättaren har avskurits från förfogandemöjligheten (rådigheten) över den pantsatta egendomen. Bara ettår senare, i NJA 1997 s. 660 använder HD igen begreppet besittning till överlåten egendom. Ytterligareett år senare i NJA 1998 s. 379 pekar HD på att det sakrättsliga momentet är sammanbundet med attöverlåtarens rådighet till ett objekt.26NJA 2000 s. 88, s. 91.27Se även NJA 2007 s. 413.28Justitierådet Svensson pekar i sitt tillägg till NJA 2000 s. 88 på att publicitetskravet möjligen intespelat ut sin roll vad gäller exempelvis säkerhetsupplåtelser mellan små aktiebolag och dess aktieägare.2214vit alltmer framträdande och utgör numera kärnan, möjligen till och med det exklusivainnehållet, i traditionskravet.29Men här stannar inte utvecklingen av traditionsprincipens innehåll. Millqvist har uttalat att [traditionsprincipen är knappast längre en regel med krav på någon tyd

�garbyte. Sidan hämtad2012-10-09.http://www.transportstyrelsen.se/Vag/Fordon/Agarbyte/[Cit. Transportstyrelsen �garbyte�vriga källorTelefonsamtal med Mikael Hellström, jurist på Nordea Finans Sverige AB (publ), den9 oktober 2012 kl. 10.00.Telefonsamtal med Ulla Fredriksson, chefsjurist på Handelsbanken Finans AB (publ),den 9 oktober 2012 kl. 9.30.Information per e-post 2012-10-15 från registrator vid Linköpings tingsrätt avseendeöverklagande av mål T 2847-06.63RättsfallsförteckningTingsrättsavgörandenT 2847-06, meddelad vid Linköpings tingsrätt den 12 januari 2009.HovrättsavgörandenRH 1990:116Avgöranden från Högsta domstolenEj publicerade domarMål nr T 1144-11, meddelad vid Högsta domstolen den 12 november 2012.NotisfallNJA 1996 A 4Nytt juridiskt arkivNJA 1925 s. 130NJA 1925 s. 535NJA 1934 s. 193NJA 1937 s. 579NJA 1956 s. 485NJA 1958 s. 422NJA 1972 s. 246NJA 1975 s. 638NJA 1983 s. 103NJA 1987 s. 3NJA 1995 s 367NJA 1996 s. 52NJA 1997 s. 660NJA 1998 s. 379NJA 2000 s. 88NJA 2007 s. 413NJA 2008 s. 684NJA 2009 s. 500NJA 2010 s. 154NJA 2011 s. 52464

tt en part i en skrift funnit skäl att peka på114Se även Fitger m.fl., Rättegångsbalken m.m., 42:2, Nordh, a.a. s. 56 och Lindell, a.a. s. 137 och 141.Boman, a.a. s. 74 ff. och Lindell, a.a. s. 141. Jfr dock Westberg, Anskaffning av bevisning i dispositivatvistemål, s. 389, not 13, som menar att rätten är bunden av parternas klassificering av fakta, varför rätteninte får avgöra målet utifrån en omklassificering av fakta. Samtidigt skriver han emellertid att det är tillåtetför rätten att beakta en omständighet, som parten åberopat som ett rättsfaktum, som ett bevisfaktum.116Boman, a.a. s. 7 f., 201 och 263, Ekelöf m.fl., Rättegång V, s. 29 ff. och Fitger m.fl., Rättegångsbalken m.m., 17:3.117Boman, a.a. s. 13, Olsson, a.a. s. 137 ff. och Nordh, a.a. s. 56.118Boman, a.a. s. 14 f., Lindell, a.a. s. 135 och Nordh, a.a. s. 56.119Boman, a.a. s. 14 f.11530en omständighet är tillräckligt för att omständigheten ska anses vara åberopad,NJA 1996 s. 52. I NJA 2019 s. 802 förtydligade HD att parten måste ge klart ochotvetydigt uttryck för att omständigheten åberopas till grund för talan.Utöver kravet på att det klart ska framgå att det är fråga om ett åberopandekrävs att det åberopade rättsfaktumet är i tillräcklig grad konkretiserat och individualiserat.120 En utgångspunkt torde kunna vara att åberopandet ska vara så preciserat att motparten vet vad denne ska försvara sig mot.121 Innehållet i det rättsfaktum som ska åberopas enligt RB 17:3 avgör vilka krav som ska ställas på åberopandets innehåll och precisering.122 Har till exempel käranden till grund för sintalan om utfående av köpeskilling åberopat att parterna ingått ett köpeavtal, måstedet klart framgå vilket avtal det är fråga om. Käranden har således att ange kontrahenterna, tidpunkten för avtalets ingående, avtalets karaktär av köp samt objektetför överenskommelsen. Har flera liknande avtal ingåtts samma dag kan yt

är domstolen har kunnat konstatera att det är frågaom nytt material som det kan bli aktuellt att avgöra huruvida det varit grovt vårdslöst av parten att inte föra fram materialet tidigare, varvid sammanställningen kanfå betydelse.128Jfr ovan under 2.1.Prop. 1999/2000:26 s. 70 f.130Prop. 1986/87:89 s. 22212933Sammanfattningsvis finns inget stöd i lag eller förarbeten för att låta en sammanställning spela en avgörande eller betydelsefull roll vid nyhetsbedömningen.4.3.2.2 PraxisDet finns ingen praxis som klargör sambandet mellan sammanställningen och preklusionsbedömningen eller överhuvudtaget diskuterar sammanställningens verkani processen. Det finns inte heller någon praxis där rätten diskuterar frågan om vilketmaterial som nyhetsbedömningen ska grundas på. I några fall nämner emellertiddomstolen i förbigående vilket material som den har använt sig av för att bedömaom ett åberopande är nytt.I NJA 1971 s. 51, NJA 1975 s. 502 och NJA 1996 s. 52, som samtliga berörfrågan om preklusion i högre rätt, grundar Högsta domstolen sin nyhetsbedömningpå vad som framgår av handlingarna i målet. Med det måste avses allt materialsom finns i målet. I NJA 1985 s. 738, som också gällde preklusion i högre rätt,fäste HD avseende vid att en invändning hade framförts i en inlaga till tingsrätten.Invändningen hade emellertid inte förts fram under huvudförhandlingen. HD fannatt giltig ursäkt att åberopa invändningen förelåg, bland annat på grund av att invändningen framgick av inlagan. I två fall, NJA 1991 s. 481 och NJA 1992 s. 375,som också gällde preklusion i högre rätt, grundades bedömningen på vad somframgick av tingsrättens och hovrättens domar respektive hur parten vid tingsrättenoch i hovrätten hade utfört sin talan. I NJA 2017 s. 824 grundade hovrätten sinnyhetsbedömning på material som getts in till tingsrätten samt vad som framgickav stämningsansökan respektive svaromålet

er eller bevis rörande saken. Norstedts. Stockholm 1993. 424 s., JuridiskTidskrift, nr. 3 1993/94, s. 612617Jareborg, Nils, Rättsdogmatik som vetenskap, Svensk Juristtidning, 2004,s. 110Lind, Johan, Rec. av Lars Heuman och Peter Westberg, Argumentationsformerinom processrätten. Juristförlaget. Stockholm 1993. 155 s., Juridisk Tidskrift,nr. 3 1993/94, s. 592602Lindblom, Per Henrik, Civilprocessens grundprinciper de lege feranda, SvenskJuristtidning, 2000, s. 105155Lindell, Bengt, Preklusion av processmaterial, Advokaten, vol. 55 1989,s. 2838Olsen, Lena, Rättsvetenskapliga perspektiv, Svensk Juristtidning, 2004,s. 105145Sandgren, Claes, �r rättsdogmatiken dogmatisk, Tidsskrift for Rettsvitenskap,nr 4-5 2005, s. 648656viiRättsfallsförteckningHögsta domstolenNJA 1971 s. 51NJA 1975 s. 502NJA 1979 s. 773NJA 1980 s. 352NJA 1985 s. 738NJA 1988 s. 161NJA 1991 s. 481NJA 1991 s. 720NJA 1992 s. 375NJA 1996 s. 52NJA 2004 s. 874NJA 2006 s. 271NJA 2006 s. 326NJA 2006 s. 520NJA 2017 s. 824NJA 2019 s. 802Rättsfall från hovrätternaGöta hovrättT 992-17viiiHovrätten för Västra SverigeT 2897-18Hovrätten över Skåne och BlekingeT 907-18T 401-19Svea hovrättT 4548-08T 2610-13T 2289-14T 1323-17T 3682-17T 6075-17T 11941-17T 10818-18T 11057-19T 12891-19Rättsfall från tingsrätternaBorås tingsrättT 2838-18Helsingborgs tingsrättT 2824-17T 3938-17ixSolna tingsrättT 915-12Stockholms tingsrättT 13975-14T 12198-15x

akta som svarar mot samtliga rekvisit i regeln. Omparten inte åberopar ett relevant rättsfaktum kommer denne att förloramålet.76 Det kan därför sägas att parten har en åberopsbörda och får stårisken för att domstolen inte kan döma över samtliga relevanta fakta. Idoktrinen har det utvecklats en id� om att åberopsbördan bör placerasutifrån om den aktuella omständigheten ska uppfattas som rättsgrundandeeller rättsändrande/rättsupphävande. En borgenär skulle utifrån en sådan id�ha åberopsbördan för de omständigheter som ger det direkta stödet för deträttmätiga i dennes anspråk. Den utpekade gäldenären skulle å sin sida haåberopsbördan för de omständigheter som anses vararättsändrande/rättsupphävande. 77Som exempel på åberopsbördans placering kan följande nämnas. I ett målom fordran på grund av försträckning ankommer det på borgenären att73Ekelöf m.fl. (2016) s. 42; Westberg (2021) s. 343.Jfr NJA 1992 s. 375.75NJA 1996 s. 52; NJA 2016 s. 791; Nordh (2019). Praktisk process I s. 56; Westberg(2021) s. 343.76Westberg (2021) s. 344.77Westberg (2021) s. 344 ff.7427åberopa att försträckning har skett (rättsgrundande omständighet) och pågäldenären att åberopa att delbetalning av fordringen skett (rättsändrandeomständighet) eller att fordringen preskriberats (rättsupphävandeomständighet).78Om borgenären stödjer sin talan på en civilrättslig regel om återbetalning pågrund av försträckning behöver borgenären åberopa sådana rättsfakta somsvarar mot samtliga rekvisit i regeln, det vill säga: att en part har lämnat ettanbud (1) om försträckning av en viss summa pengar som motparten harantagit genom en accept (2) och att det skett en förmögenhetsöverföring (3)från borgenären till gäldenären.79 Dessa rättsfakta kan betecknas somrättsgrundande. Att den utpekade gäldenären undertecknat en skriftlig ellerelektronisk låneansökan, eller ett skriftligt eller

, Svensk rättspraxis. Civil och straffprocessrätt1973 1979. SvJT 1982 s. 81 193.Westberg, Peter (1992/93), Förfalskade inköpsnotor kritiska funderingarkring ett HD-fall om bevisbördan i tvistemål. JT 1992/93 s. 155 168.FörarbetenDs 1998:14 Digitala signaturer en teknisk och juridisk översikt.Prop. 1999/2000:117 Lag om kvalificerade elektroniska signaturer, m.m.Prop. 2015/16:72 Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning omelektronisk identifiering.94Elektroniska källorBankID, Statistik BankID användning och innehav,https://www.bankid.com/assets/bankid/stats/2021/statistik-2021-12.pdf(besökt 2022-05-17).Polismyndigheten, Handstilsundersökningar vanliga frågor och svar,https://polisen.se/tjanster-tillstand/bestall-forensiskundersokning/handstilsundersokningar-vanliga-fragor-och-svar/ (besökt2022-05-18).95RättsfallsförteckningHögsta domstolenNJA 1975 s. 577NJA 1976 s. 667NJA 1992 s. 263NJA 1992 s. 375NJA 1996 s. 52NJA 2008 s. 890NJA 2009 s. 244NJA 2016 s. 791NJA 2017 s. 769NJA 2017 s. 1105NJA 2019 s. 959NJA 2021 s. 983NJA 2021 s. 1017Rättsfall från hovrätternaRH 1992:72RH 1996:73RH 2003:43RH 2009:49RH 2013:16RH 2014:27RH 2015:45Svea hovrättSvea hovrätts dom den 16 november 2011 i mål nr T 6836-10Svea hovrätts dom den 2 januari 2012 i mål nr T 6564-11Svea hovrätts dom den 20 april 2022 i mål nr T 3630-21Svea hovrätts dom den 11 april 2022 i mål nr T 9135-21Svea hovrätts dom den 23 oktober 2020 i mål nr T 561-20.96

nt för målets utgång (alltsårättsfakta). Ett tydligt åberopande är också viktigt för att motparten ska kunnaförsvara sig.78Att en part ansvarar för att åberopa ett särskilt rättsfaktum brukar benämnassom att parten bär åberopsbörda. Begreppet åberopsbörda användes förstav Robert Boman79, som menade att om en part har åberopsbördan för en vissomständighet betyder det att denna part bär nackdelen om omständigheteninte åberopas i målet (och därmed inte ingår i det processmaterial som domstolen dömer utifrån).80Ovanstående innebär att domstolen inte får lov att beakta rättsfakta oberoendeav vilken part som åberopat omständigheten. Domstolen får enbart beaktarättsfakta som åberopats av rätt part, alltså den part som bär åberopsbördan74Ekelöf m.fl. (2016) s. 44 f.; Lindell (2021) s. 120.Ekelöf, m.fl. (2016) s. 44 f.; Lindell (2021) s. 120.76NJA II 1943 s. 204; Ekelöf (1956) s. 57 f.; Olivecrona (1966) s. 217.77NJA 1996 s. 52.78Westberg (2021) s. 343.79Professor i processrätt vid Uppsala universitet.80Boman (1964) s. 8.7519för den aktuella omständigheten. Rättegångsbalken innehåller dock inga tydliga regler om fördelningen av åberopsbördan.81 Huvudregeln är att åberopsbördan åligger den part som bär bevisbördan.82 Det finns dock ett fåtal undantag där placeringen av åberopsbördan inte följer placeringen av bevisbördan, till exempel om ett rättsfaktum är ostridigt. Ekelöf exemplifierar undantaget med förfallodatum av en fordran. Gäldenären har åberopsbördan för attfordringen inte är förfallen, men borgenären har bevisbördan. Därigenom behöver inte processen belastas med att konstatera alla ostridiga rättsfakta, vilket är processekonomiskt fördelaktigt.83I detta sammanhang bör även den successiva relevansens princip nämnas.Den successiva relevansens princip innebär en viss turordning för en domstolsom ska pröva olika rättsfakta i en rättegång, d

. Sandgren (2021)77Sunnqvist, Martin Taleformer, taleändringar och rättskraft en översikt,Lunds universitet 2022. [cit. Sunnqvist (2022a)Sunnqvist Martin Taleändring efter utslag eller tredskodom, SvJT 2022 s.2339. [cit. Sunnqvist (2022b)Welamson, Lars (1956), Domvillobesvär av tredje man. P.A. Norstedt söners förlag, Stockholm. [cit. Welamson (1956)Westberg, Peter (2020), Konflikt och kontrakt. Jure Förlag, Stockholm. [cit.Westberg (2020)Westberg, Peter (2021), Civilrättskipning I. 3 uppl., Norstedts juridik AB,Stockholm. [cit. Westberg (2021)78RättsfallsförteckningHögsta domstolenHögsta domstolen, beslut 2020-04-02 i mål 307419.Högsta domstolen, beslut 2022-06-27 i mål � 1246-22.Högsta domstolen, beslut 2022-12-06 i mål � 1246-22.NJA 1963 s. 612.NJA 1965 s. 94.NJA 1971 s. 317.NJA 1981 s. 1201.NJA 1982 s. 376.NJA 1984 s. 733.NJA 1986 s. 666.NJA 1986 s. 94.NJA 1988 s. 430.NJA 1994 s. 23.NJA 1995 s. 610.NJA 1996 s. 52.NJA 1998 s. 278.NJA 1999 s. 520.NJA 1999 s. 656.NJA 2003 s. 548.NJA 2006 s. 120.NJA 2013 s. 813.NJA 2014 s. 364.79NJA 2015 s. 233.NJA 2015 s. 346.NJA 2015 s. 527.NJA 2016 s. 737.NJA 2017 s. 9.NJA 2018 s. 1062.NJA 2019 s. 802.NJA 2019 s. 945.NJA 2020 s. 832.NJA 2021 s. 193.NJA 2021 s. 407.�vriga svenska domstolarAttunda tingsrätt, dom 2019-10-03 i mål T65-62 och mål T 762418.Attunda tingsrätt, beslut 2021-04-29 i mål T 174420.Göta hovrätt, beslut 2013-12-06 i mål � 104413.Lunds tingsrätt, dom 2016-03-15 i mål T 339815.RH 1995:84.RH 2000:60.Svea hovrätt, dom 2009-08-28 i mål T 164808.Svea hovrätt, beslut 2022-01-28 i mål � 604221.80

tatillbaka hyresobjektet från hyrestagaren om hyrestagaren erlagt betalning för egendomen.�tertar hyresgivaren objektet begår denne kontraktsbrott, vilket gör att hyresgivarenmåste anses avskuren från rådigheten. På motsvarande sätt får även hyrestagaren ensjälvständig tillgång till hyresobjektet.I många långvariga hyresavtal ingår ett åtagande från hyresgivaren att utföra servicepå hyresobjektet.120 Som exempel kan man tänka sig att hyresobjektet utgörs av enmaskin som används i hyrestagarens verksamhet. När maskinen börjar slitas skickarhyrestagaren maskinen till hyresgivarens lokaler där service kan utföras. Utifrån NJA1956 s. 485 skulle det sakrättsliga skyddet brytas under den tid när servicen utförs,eftersom panthavaren inte kommer åt maskinen själv. Dessutom har pantsättaren återigenrådighet över egendomen enligt tidigare nämnda NJA 1986 s. 409 men när hyrestagarenåterfår hyresobjektet borde skyddet återuppstå.119120NJA 1996 s. 52.Jfr Hellner, Hager och Persson (2019) s. 222.324.2Perspektiv på traditionskravetHistoriskt sett har traditionskravet motiverats med att det undanröjer risken förborgenärsbedrägerier i form av skenöverlåtelser och efterhandskonstruktioner. Denavskurna rådigheten ska innebära att pantsättaren gör en uppoffring som avstår från sinegendom.121 I modern doktrin har dock denna ståndpunkt utmanats. Enligt Zackariassonär traditionskravets effekt på skenöverlåtelser begränsad. Till att börja med förutsätter detatt egendomen i fråga är brukbar. Om egendomen i och för sig är värdefull, men intebrukas kan gäldenären utan större uppoffring lämna den till en lämplig samarbetspartnerför att undanhålla egendomen från förmögenhetsmassan och därmed bedra borgenärerna.För att principen ska ha effekt som begränsar skenavtal och andra bedrägerier måstetraditionskravet vara undantagslöst, eftersom en illvillig gäldenär annars har storamöjlig

onerHyrestagarens sakrättsliga skydd visade sig vara en svår fråga att hantera. Utöversakrättsliga regler är det tydligt att avtalets påverkan kan vara stor, trots förekomsten avnumerus clausus. Jag finner det märkligt att de olika uppläggen inte undersökts i särskiltstor utsträckning, framför allt pantsättning och antikretisk panträtt. Förhoppningsvis finnsdet någon rättsvetare som är beredd att utreda den frågan ytterligare. Det vore ocksåönskvärt att det blir en förändring av rättsläget. Lösningen finns tillgänglig för lagstiftarenoch HD. Inför en regel som skyddar hyrestagaren.79Käll- och litteraturförteckningRättsfallNJA 1905 s. 329.NJA 1917 A 429.NJA 1924 s. 588.NJA 1940 s. 312.NJA 1956 s. 485.NJA 1958 s. 422.NJA 1963 s. 129.NJA 1975 s. 528.NJA 1975 s. 638.NJA 1983 s. 103.NJA 1984 s. 132.NJA 1986 s. 16.NJA 1986 s. 409.NJA 1987 s. 320.NJA 1987 s. 872.NJA 1989 s. 185.NJA 1990 s. 649.NJA 1991 s. 564.NJA 1995 s. 688.NJA 1996 s. 52.NJA 1996 s. 282.NJA 1997 s. 408.NJA 1997 s. 660.NJA 2000 s. 685.NJA 2007 N 34.NJA 2008 s. 1208.80NJA 2009 s. 79.NJA 2010 s. 154.NJA 2012 s. 419.NJA 2017 s. 289.NJA 2017 s. 882.NJA 2019 s. 195.NJA 2019 s. 468.Offentligt tryckPropositionerProp. 1978/79:105 med förslag till ändring i konkurslagen (1921:225), m.m.Prop. 1980/81:8 med förslag till utsökningsbalk.Prop. 1987/88:4 om pantsättning av patent.Prop. 1995/96:26. Vissa ändringar i varumärkeslagen och firmalagen som en följd avrådets förordning om gemenskapsvarumärken.Prop. 2003/04:27. Rättigheter i luftfartyg.Statens offentliga utredningarSOU 1970:74. Registrering av fartyg. Sjöpanträtt och fartygshypotek. Partrederi.SOU 1970:75. Utsökningsrätt X.SOU 1973:22. Utsökningsbalk.SOU 1994:120. Finansiell leasing av lös egendom.SOU 1997:122. Rättigheter i luftfartyg.SOU 2015:18. Lösöreköp och registerpant.LitteraturAdlercreutz, A, Gorton, L, Avtalsrätt II, 6 uppl, Juristförlaget i